När svenska landslaget i WE för 2021 offentliggjordes var tre av de fyra uttagna hästarna i spetsgruppen lusitano. Åsa Cidh på hingsten Algarve, Astrid Hedman på Fandi da Ribeira och Ida-Maria Johannson på valacken Hoxi är alla mästerskapsekipage med nationell prestationsnivå på minst 70 % i dressyr och teknik, svår klass. WE-kommitténs ordförande Kajsa Ekedahl berättar om det strategiska och långsiktiga arbete som görs för denna i Sverige så snabbt växande och populära gren.

Kajsa vill redan från början tydliggöra att det inte är kommittén som tar ut landslaget. Det gör sportchefen och elitsamordnaren. Kommittén däremot driver frågor för grenen i Sverige och sett till det ökande intresset gör de ett bra jobb. Och just det ökande intresset kan vara en utmaning. I det långsiktiga arbetet gäller därför att bygga system som fungerar även när grenen växer än mer. Det kan handla om tävlingsreglementen, utbildning av banbyggare och domare, program och protokoll och hjälp till arrangörer.

2009 blev WE en officiell gren inom Svenska Ridsportförbundet och att den ingår i det nationella ridsportförbundet har stor betydelse. Det är inte en självklarhet i alla länder. Den svenska strategin är att en satsning på bredden också avspeglar sig i toppen. En del andra länder gör det motsatta och satsar istället på enskilda duktiga ryttare. Kajsa konstaterar nöjt att den svenska linjen varit lyckad, att det nu finns en stabilitet på alla nivåer. ”De duktigaste ekipagen idag är mycket duktigare än för fem år sedan”, menar hon. Det roliga är också att duktiga ryttare, utan tidigare vana av grenen, kan gå in i svårare klasser på en gång. Med god grundridning har man bra förutsättningar att relativt snabbt avancera.

Covid-19 har ju påverkat tävlingsverksamheten i högsta grad, och gör det än. På frågan om hur svenska ryttare står sig internationellt säger Kajsa att det är svårt att säga, efter ett år utan tävlingar. Det är i mästerskapen man ser nivån. Internationella online-tävlingar har hon trots allt kunnat följa och även om det inte går att jämföra med riktiga tävlingar så ser man ändå de individuella ekipagen. Om allt går bra kan svenska ryttare komma hyfsat högt, kanske topp tio, spår Kajsa inför kommande säsong. En skillnad mot andra länder är i lagtävlingen där Sverige tävlar enbart i tre moment, då Svenska Ridsportförbundets bestämmelser inte tillåter tävlingsridning med boskap, som annars utgör det fjärde momentet. I de individuella tävlingarna ingår inte boskapsmomentet, så där har de svenska ryttarna precis samma chans som andra.

Om pandemin begränsar möjligheterna till tävlingar också under våren hoppas hon ändå på ett par tävlingar för landslagstruppen. De hamnar genom sin nivå i ”elitundantaget” och tillhör dem som får tävla. Det gäller att ge så bra förutsättningar som möjligt för de uttagna inför sommarens stora utmaning, EM i juli i Les Herbiers i Frankrike. ”Det kommer att vara varmt”, konstaterar Kajsa, så både häst och ryttare behöver ha bra kondition. Och det är viktigt att komma ihåg att EM-laget inte behöver vara samma som landslagstruppen. Laget tas ut utifrån vilka som har bäst förutsättningar, sett till tävlingsresultat. Att vara uttagen till landslaget innebär alltså inte att man kan luta sig tillbaka och vila på gamla lagrar. Tvärtom.

WE presenterar sig som grenen där ”alla kan vara med” och att det inte krävs någon ”speciell WE-häst”. Att lusitanon ändå lämpar sig bra håller Kajsa med om. Själv har hon och maken Ulrik Ekedahl två, valackerna Xipo och Grao Duque. Rent allmänt beskriver hon rasen som intelligent, med arbetshjärna, snabb reaktion och som med sin elasticitet kvickt kan växla mellan gångarterna. Lusitanons korta kropp kan också vara en styrka eftersom det ofta krävs ganska mycket samling. ”Lusitanon fungerar bra”, avslutar hon.

Agneta Danielsson

WE-kommittén
Kajsa Ekedahl, Barbro Fyrman, Åsa Linnér, Ulrika Pernler, Marika Lundh (para), Adriana Graucob, Helena Nilsson, Annika Skoog.

Verksamhetschef sporten:
Andrea Barth

Elitsamordnare:
Annica Lund