Skriv ut
Facebookgruppen ”Vi 50+ som tränar och tävlar i dressyr” blev en omedelbar succé. Medlemmarna strömmade till och på tre år har den fått över 3 600 medlemmar. Uppenbarligen fyller den ett stort behov. Initiativtagaren Malena Falkner beskriver den som en social plattform och enorm kunskapsbank, för denna lite äldre målgrupp. Men egentligen började det hela med en knäprotesoperation. Och lusitanovalacken Califa spelar en stor roll i historien.
Som många andra var Malena en återvändare. Efter 25 års uppehåll började hon på ridskola igen, med lektioner två gånger i veckan. Det var en härlig känsla. När hon fyllde 50 fick hon tre privatlektioner på lusitano, med Pedro Torres som instruktör. Det var som en helt ny värld som öppnade sig. Skillnaden mot tunga halvblod som hon annars red var total. Så kom det sig att hon något år senare köpte sin älskade Califa. ”Jag skulle aldrig vilja ha en annan hästras”, säger Malena.

Åter till den uppskattade nätgruppen. Upphovet var alltså en knäprotesoperation som Malena gjorde 2016. Rehabiliteringen blev utdragen och att träna sin ridning som hon ville var inte lätt. Efter åtta-nio månader var det ändå dags för tävling igen och det gick över förväntan. Malena var jätteglad och stolt över sina 67% i Lätt B och publicerade en bild av sig själv och rosettprydd Califa på forumet Dressyrsnacket. Till hennes förvåning så rasslade det till med uppmuntrande tummar och snart hade över tusen personer gillat hennes foto.

Det var då hon började fundera över ett forum för lite äldre ryttare. På tävlingar hade hon ibland känslan att det var ”jag, tanten och en massa ungdomar”. Så föddes idén om hennes Facebook-grupp. Första veckan fick den över 300 medlemmar. En sådan anstormning hade Malena aldrig kunnat drömma om. Inte heller att intresset skulle vara internationellt. Hela 21 länder finns idag representerade i gruppen. De flesta naturligtvis från Sverige och våra nordiska grannar, men också i Spanien, Portugal, USA, Nya Zeeland och Thailand finns medlemmar.

Numera är de fyra administratörer som hanterar gruppen och tar emot ansökningar om att bli medlemmar. För det är inte bara att ansluta sig. Det krävs också att man besvarar olika frågor. Plus förstås att man har åldern inne. En del försöker bli medlemmar trots att de är ”minderåriga”, men de får vackert vänta.

Frågorna som lyfts i gruppen är högst varierade. Förutom just dressyr- eller tävlingsrelaterade spörsmål så kan det handla om problem med att ta sig upp i sadeln, att hästen blivit halt eller något annat man behöver vägledning kring. Eller att man vill visa upp ett protokoll från en tävling. Kanske är det medlemmarnas rika livserfarenhet som gör stämningen så generös. Det är tummen upp och peppande kommentarer. Heja alla 50+!

Agneta Danielsson