Roberto des Frettes - så heter en av svensk dressyrs framtidshopp. Denne franskfödde lusitanovalack debuterade redan förra året, blott åtta år, i Grand Prix med sin ryttare och ägare Charlotte Haid Bondergaard. Han gjorde det med bravur och i år väntar nya utmaningar för Robban, som han kallas i mer vardagliga sammanhang.

Charlotte Haid Bondergaard tillhör yttersta dressyreliten i Sverige och ingår i dressyrlandslagets A-trupp, med hästarna Lydianus och Triviant. Det är en målmedveten och exklusiv skara som Charlotte tillhör. Bland de tio personer som i övrigt ingår finns bland andra Patrik Kittel, Minna Telde, Tinne Vilhelmson-Silfvén och Kristian von Krusenstierna. Till vardags supportas hon av sin man Rasmus Bondergaard, också han framgångsrik dressyrryttare på svår nivå. Däremellan är Lotta med i träningar för Kyra Kyrklund.

Tillsammans med Rasmus driver Charlotte Norrehee Dressage Stable AB i Fulltofta i Skåne, en internationell anläggning för utbildning av ryttare, träning och försäljning av kvalitetshästar för dressyr. Att ständigt hålla ögonen öppna för lovande hästar som är till salu ingår därför som en naturlig del i deras liv. Och det var genom en säljare i Belgien som hon förra året fann Robban. Med skratt berättar hon om hur köpet gick till, och att det tog ett tag innan de förstod vad de egentligen bestämt sig för.

Hon hade varit i kontakt med säljaren tidigare, med anledning av en annan häst. Den hittade dock en annan köpare men Charlotte sa då att hon var intresserad av den typen, med kapacitet för Grand Prix. Sedan i januari 2013 ringde han och berättade att han hade två hästar som var till salu. Den ena, en holsteiner med lusitanoblod, trodde han skulle vara passande. De fick en video och efter att ha sett hästen där åkte Rasmus ner och provred. Jättefin holsteiner, tyckte Rasmus, vilket gjorde att Charlotte kom efter för att själv bedöma honom. Trots ett första intryck att han var något liten så blev hon ändå helt förtjust. I jämförelse med den 184 cm höge Traviant så är Robban betydligt mindre. Men väl på ryggen märktes inte de två decimetrarnas skillnad. Upplevelsen var istället en maffig häst med väldigt fina rörelser. Att huvudet var något stort för rasen kunde hon acceptera. Kyra Kyrklund delade hennes entusiasm. Döm om deras förvåning då det visade sig att Robban inte var den holsteiner med visst lusitanoblod i sig som de trott, utan en helt renrasig lusitano (e. Carinho Des Noes, u. Idole Des Frettes, ue. Boulou Des Frettes).

Säljaren medgav skrockande att han nog bluffat lite, för han var inte så säker på att Charlotte skulle ha kommit hela vägen från Sverige om hon vetat de verkliga förhållandena. Dressyrryttare kan nämligen vara konservativa när det gäller vad som är en ”riktig” dressyrhäst. Lusitanon är oftast inte den första de tänker på. ”Men”, skrattar Charlotte, ”strunt i det – en bra häst är en bra häst!” Och entusiasmen över Robban spiller över på hela rasen. ”Jag har blivit lite tokig i hästrasen”, konstaterar hon förtjust.

Den numera nioårige Robban är lättlärd och ”arbetsvillig så det är ruskigt.” Han har tre väldigt fina gångarter, med vägvinnande skritt, fantastisk trav och en galopp som bara blir bättre och bättre. Galoppombytena går galant och också piaff och passage fungerar utmärkt. Och om Julio Eglesias hörs i högtalarna, som när de nu förbereder küren, då är han i sitt esse. Charlotte är mycket nöjd med sin hingst och hans snabba utveckling är sporrande. Så stor blir hennes iver ibland, påstår hon, att Rasmus får lugna ner henne. Men det är lätt att bli euforisk om man har en häst som Robban, som är så väldigt rolig att rida.

Planerna för framtiden är stora. Långsiktigt hägrar Rio, med tydliga delmål längs vägen. För ryttare på Charlottes elitnivå är det Europa som är arbetsfältet. I slutet av februari bär det av till Frankrike där hon och Robban tävlar i Grand Prix för unghästar. Den går på en s.k. kortbana och blir på så vis en lite lättare start för honom. Där kommer han också att debutera i internationell Grand Prix, innan det är dags att styra hästbussen mot Barcelona och ytterligare tävlingar på denna höga nivå. Därefter följer ett digert program, både i Sverige och på kontinenten, fram till SM i Göteborg i maj. I kalendern finns även Lövsta Future Cup inbokad. Denna Grand Prix för unga hästar, 8-11 år, har sin final i Friends Arena i slutet av november (som ju i år ersätter tävlingarna i Globen) och målet är att finnas bland de kvalade ekipagen.

Att Robban, för tillfället kallad Bullen på grund av viss rondör kring magen, fångat Charlottes hjärta är ingen tvekan om. Men det är fler som fallit. Rasmus, hittills inriktad på klassiska halvblod, skulle också kunna tänka sig en lusitano, bara han kunde hitta en i lämplig storlek. ”Jaa, säger Charlotte, vi har verkligen fått blodad tand för rasen.” Många av oss tidigare ”bitna” kommer säkert att följa deras fortsatta karriär med stort intresse. Bättre ambassadörer för rasen än Charlotte Haid Bondegaard och Roberto De Frettes kan man knappast tänka sig!

Agneta Danielsson