Swedish English Portuguese

Anna Kågströms bok ”Tillbaka i stallet”(2015) har fått stor uppmärksamhet och ett positivt mottagande. Lusitanosällskapets ordförande Ylva Hagander delar där generöst med sig av sin gedigna kunskap om dressyr. Boken handlar om de så kallade återvändarna. De som under en period i livet gjort uppehåll i sin ridning, men som sedan återvänder med stor passion och lust att lära nytt och mer. Trenden är stark i hela landet, även i verksamhet med lusitanohästar. SLS:s webbredaktör, som tillhör gruppen och är elev på Fors Gård, har pratat med både ryttare och näringsidkare.

”Ja, vi har återvändare”, berättar Katarina Eningsjö på Rotbrunna Häst & Kursgård utanför Enköping. De erbjuder enligt sin hemsida ”ridlektioner i harmoni med hästen”. Och kanske är det just kontakten de upplever med lusitanohästen, som fängslar deras elever. Gemensamt för flera av de som återupptar sin ridning på Rotbrunna är att rasen är mjuk och behaglig att rida. Men också att de kan ridas lättare, utan så mycket motstånd och spänning. Det är naturligtvis en egenskap som uppskattas av många men Katarina nämner att för den som haft fysiska problem, som exempelvis en krånglande höft eller tidigare stroke, kan det vara en extra viktig aspekt.

Även Sparreholm slotts hästcenter i Sörmland har en del återvändare, säger Åsa Wallin som är marknads- och kundansvarig på hästcentret. Det är ofta ryttare som söker en annan kvalitet i ridningen, vilket förstås hänger ihop med hästarna. Här får de, precis som på Rotbrunna, både välskolade och kommunikativa hästar. Plus duktiga instruktörer.

En av de som regelbundet rider på Sparreholm är Karin Lundqvist. Vid vårt samtal är hon nyss hemkommen från en ridresa i Portugal, där hon hårdtränat både passage, piaff och piruetter. ”Det är fantastiskt, jag kommer att rida livet ut”, säger Karin.

När hon för 18 år sedan tog upp sin ridning igen efter 25 års uppehåll gjorde hon det med besked. 1959, då hon började sin ryttarbana var ridningen präglad av det militära. Det var kronhästar som gällde och senare när hon kom till Uppsala var det en ryttmästare som basade över stallet. Dagens undervisning är annorlunda, anser hon. Ridlärarna har blivit bättre och mycket av det hon idag vet hade hon aldrig kommit fram till tidigare.

Hon rider idag ett par gånger i veckan, både på lusitano och ”vanliga” hästar, deltar i kurser, läser mycket och åker på ridresor. Och det var just på en resa till Portugal som hon fick upp ögonen för lusitanon. Det blir annorlunda med de hästarna, tycker hon. De är mjuka, rörliga och man får möjlighet att göra avancerade rörelser som man aldrig kan göra på en ”vanlig” ridskolehäst.

”Det finns ingen åldersgräns för ridning”, säger Karin. Det är bara att öva på, att lära om och ”avlära”. Att använda mindre hjälper och sträva efter mjuk ridning. Och, konstaterar hon, det går framåt – även om det tagit lång tid.

Också Asta Westerholm rider på Sparreholm. Hennes första möte med lusitanorasen var lite slumpartat. Ridningen var återupptagen sedan några år och av olika anledningar hamnade hon på hästcentret där Manuel de Oliveira demonstrerade sin ridning inför publik. När hon såg hans samspel med hästen var hennes dominerande tanke ”tänk att få rida en sådan häst!” I tidiga tonåren hade hon sett uppvisningar från Spanska ridskolan och det hon såg här väckte minnet till liv. Vackra vita hästar hade fascinerat henne sedan dess, men att kunna rida sådana var då en ouppnåelig tanke. När hon nu i vuxen ålder insåg att möjligheten ändå finns, dessutom på hemmaplan, var beslutet inte svårt att fatta. Inför första lektionen med Monica Karlsson kändes det väldigt nervöst, men det var en snabbt övergående känsla. Och rörelser som piaff och passage visade sig möjliga även för en ”vanlig” ryttare. Idag säger Asta att hon är jätteglad att hon hittade lusitanon, att den är pricken över i. ”Det blev en dimension till i ridningen”, sammanfattar hon sina upplevelser.

Nå, vad är då med denna portugisiska häst som får undertecknad att bli så förtjust? Som gör att ridningen återigen blivit en viktig del i livet? Dels är det lättheten i rörelserna och samarbetsviljan. Att ha en häst i behändigt format men ändå med så mycket kraft och energi. Och känsligheten, som gör att man raskt inser när ett sittben, en skänkel eller en blick är på fel ställe. Med en kunnig, envis lärare som Ylva Hagander vid sin sida så är det bara att instämma i Kågströms ord: ”insåg hur mycket jag glömt, hur mycket jag gjort utan att förstå varför och hur mycket nytt det finns att lära.” Och det är väl den insikten som gör att det är så väldigt roligt att försöka ta igen något av allt det man missat under årens uppehåll. Att dessutom få göra det på en lusitano är att sätta guldkant på ridningen!

Agneta Danielsson

För dig som också vill prova att rida en lusitano

Fors Gård: http://www.forsgard.se/
Rotbrunna Häst & Kursgård: http://www.rotbrunna.se/
Sparreholm slotts ridcenter: http://www.sparreholmsslott.com/hastcenter

Händelser

Sweden International Horse Show 2017

Sponsrade Feira 2017

SLS Swishnr: 123 589 76 57

Klubbshop

Nu har Svenska Lusitanosällskapet klubbshop

Läs mer...

Köpa lusitano?

Intresserad av att köpa en lusitano?

Klicka här!

Logga in/ut